Tungan rätt i gommen

Igår kändes det som att jag inte öppnade munnen en enda gång. Ni vet när tungan ligger så perfekt och skönt i gommen? Fattar ni vad jag menar? Man bara säger "mm" som mer kommer från magen,  för det liksom krävs styrka för att röra läpparna. Nästan så jag inte kände igen mig egna röst när det väl var tid för att speak out så att säga. Jag kan inte komma ihåg mycket jag sa igår. Själv på lektion och jätte tyst. Innan lektionen satt jag själv utanför på en bänk och åt ett päron. Jag har himla problem med att äta offentligt ensam alltså. Jag vågar inte ta i, ta stora bett och tugga rejält. Känns som alla kollar (allt handlar om mig) när jag sitter där o torkar mig om mungiporna lite försiktigt för att försäkra mig om att inte ALLA råkat se min lilla pärondroppe som kan ha kommit med minituggan. 

Såhär började dagen. Tyst kollandes ut genom fönstret. Man kan nästan se att jag inte känner för att prata? Man kan även se två hakor. Älskar dom, varje dag.

Rastlös med hår. Men ändå tyst. 

Här har jag ju kommit en bit på päronet. 

Det var helt enkelt det jag hade att skriva. 

Godnatt/godmorgon vart du än är 

Puss 

Alla som läser måste kommentera något, bara något!